Svenska kyrkan, vår folkkyrka, behöver en egen barnambassadör. En person som har till uppgift att bevaka barn– och ungdomsrelaterade frågor och som har mandat att väcka opinion i desamma. En modig och modern kyrkas röst borde höras okuvligt mycket starkare, när de samhälleliga försämringarna och den sociala nedmontering, som alltid, först drabbar de minsta och mest utsatta i vårt samhälle.
2007 hoppas jag ska bli det år då Svenska kyrkan belyser den viktigaste, inte minst långsiktigt, frågan i organisationen — frågan om våra barn och deras framtid. Jag önskar också att det blir det år då Svenska kyrkan blir omtalat för sitt civilkurage, engagemang och sin kamp för barnens rätt till ett värdigt liv. Där barnfrågorna inte hamnar i skymundan av meningsskiljaktigheter, utan får det utrymme som de förtjänar: Högsta prioritet av en ansvarsfull kyrka som ser behoven och vill göra något åt dem. Jag ser ett oerhört stort behov av ett mer övergripande och övertygande ansvarstagande. Vi vet att barnen får det allt sämre. Barnens liv och utveckling blir alltmer begränsat av nedskärningar i skola, fritid, vård och omsorg. Vi vet att övergreppen mot barn och att brottsligheten, mot och bland dem, ökar. Vi vet också att tobak-, alkohol– och narkotikabruket ökar . Detta är inga nyheter; det är snarare något som vi accepterat och lärt oss att leva med. Därom borde vi inte tiga, utan vi kunde förväntas reagera, agera, höja vår röst och ta vårt ansvar för utklassningen av de minsta i vårt samhälle. Frivilligorganisationerna är nerringda av barn i behov av hjälp. Dessa organisationer har tagit på sig en mycket stor och viktig uppgift, som folkkyrkan många gånger brustit i. Uppdraget kan tyckas vara av enkel och lättförståelig art, även om det så ofta problematiseras och akademiseras: Jesus sa ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte”, men andra har tagit det ansvaret. Andra människor och organisationer såg behoven och gjorde något. Kyrkan döper och konfirmerar. Men konfirmanderna blir färre och snedrekryteringen, i förhållande till socialklass, allt tydligare. Finns då Kyrkan på plats när problemen hopar sig för dessa våra barn? Ja, jag hoppas det!
Tips; mitt förslag är att Svenska kyrkan tillsätter en barnambassadör, väl förankrad i FN:s barnkonvention, som på heltid arbetar med och bevakar barn- och ungdomsfrågor. Denna person ska vara villig att lyssna, se och våga driva barnens talan, även i obekväma frågor och situationer. En person tillgänglig för våra barn. Låt oss få en trovärdig kyrka i en värld som faller sönder. För barnens bästa.
Fotnot om FN:s konvention om barnets rättigheter
De stater som har anslutit sig till Barnkonventionen har åtagit sig att använda alla resurser de har för att uppfylla den. Endast 2 av 194 stater i världen har valt att inte ratificera den – USA och Somalia. Läs Barnkonventionen i kort version här.
Detta inlägg är även publicerat på intressant.se.

0 kommentarer
1 Pingback