Jag har varit från- och nedkopplad från nätet till förmån för annat en tid. Som att umgås, skratta, gråta, sörja, tänka, titta på F1, äta italienskt, se fotboll, kramas, njuta espresso och vara för mig själv. Leva kallas det visst. Väl tillbaka var jag laddad för en djupdykning bland bloggar och webbplatser som skriver om just Livet. Jag talar om ideologier, dogmer, ismer, religioner, politik och så vidare. Det blev verkligen en djupdykning med bottenkänning. Jag blir både bestört och deprimerad! Folkrörelserna liknar religioner, religionerna tycks ha glömt sina bud, viktigpettrarna koras som gurur och fanatikerna leker gudar, alltmedan kommunikationen och förståelsen mellan utövarna tycks vara obefintlig. Något som är slående, och ofta gemensamt för dessa webbplatser och -loggar, är angreppen på oliktänkande. Vad de själva egentligen vill förmedla är nästintill omöjligt att röna ut, medan punkterna med svagheter och brister om fienden – oliktänkarna – fyller spaltmetrar. Är verkligen det egna budskap, den egna övertygelsen, så hotad att respekten för andras tro och övertygelser ovillkorligen måste kränkas? Jag dykte. Och drunknade.

Tips; glöm inte bort att bakom varje humanist, kristen, ateist, muslim eller satanist (och så vidare in i oändligheten) finns en helt unik individ. Dra inte alla över en och samma kam, ty människan är långt mycket mer värdefull än så!

Detta inlägg är även publicerat på intressant.se.