I går fick jag Lars Hagströms bok, Livet även om jag dör (Albert Bonniers Förlag, 2001), i min hand. Jag har sträckläst den. 39 år gammal får författaren vet att han drabbats av en obotlig cancer. Eller, som han själv inleder boken med, ”Gallgångstumör. Har ni hört något så löjligt?”. Det man fruktar förlöjligar man, det man inte vill veta av smädar man. En liten lätt släng av obotlig cancer, ”Äsch, det är väl inget!”. Jag är förbluffad efter att ha läst boken. Varifrån får människor all sin kraft, från Gud? Jag gillar boken skarpt. Hagströms humor lyser genom hela boken och hans personlighet tycks vara transparent mot berättelsen. Att boken dessutom är fylld med fakta, gör inte saken sämre. Jag fick aldrig förmånen att träffa denna fantastiska man. Däremot kan jag föräkra er om att hans hustru och barn kan få den gråaste av dagar att kännas som rena partyt. Tack för att ni finns!
Tips; läs boken! Ta hand om varandra och fånga stunden i dess ständiga flykt.
Lars var en fantastiskt begåvad och trevlig man, och hans fru är min bästa väninna!
Anna
Vi har den boken hemma men jag har inte riktigt vågat läsa den ännu.
Anna, din bästa väninna är fantastisk att arbeta tillsammans med!
Felicia, boken är så positivt skriven i ett tungt ämne. Man mår bra när man läser den.