En period av mitt liv bodde jag i en tjejlägenhet. Vi var ett gäng trevliga tjejer i karriären som gjorde allt tillsamman. Framför allt brände vi pengar ihop. I slutet på månaden, när pengarna var slut, låg vi i sängen och läste kokböcker högt för varandra. Vi dreglade efter all den goda mat vi skulle köpa och alla de fantastiska rätter som vi skulle tillreda i vårt kök. Men när lönen väl satt på kontot, var det åter samma visa. Kläder, resor, smink och andra nöjen var viktigare än mat. Mat åt man väl förresten bäst på krogen? Det tyckte vi i alla fall så länge VISA-kortet var fulltakat. Då satt vi på Skeppsbrokällaren med skummande glas fyllda med Lapin Kulta och tallriken proppad med pepparsalami. Det vill säga om vi inte hade något att fira. För annars var det bubblor och skaldjur som gällde. Ack, denna dumdristiga och oansvariga ungdom. Suck. Jag saknar den inte alls.
Tips; var inte för snål mot dig själv. Du finns bara i ett exemplar. Men var heller inte för slösaktig. En lagom, som det heter i Sverige, balans mellan debet och kredit är att rekommendera.

Årets nyårslöfte:
Jag lovar högdtidligt att under år 2008 dricka betydligt mer champange och njuta mer god choklad än vad jag gjort något tidigare år.
För att få debet och kredit att gå i hop ska jag dra ner på blodpuddingen och knäckebrödet. Det får jag klara mig utan i år. 😉
Maria, ha ha…underbart! Just så menar jag…