Jag må vara tjatig, men min uppriktiga önskan om vanligt hederligt folkvett som vi säger i Norrland – alltså respekten för andra människors lika värde och för yttrandefriheten – ligger mig varmt om hjärtat. Tack och lov har de flesta människor inget problem alls med personer som är av annan åsikt än dem själva. Men så finns då dessa oförskämda, missunnsamma, självupptagna och destruktivt negativa personer, som till varje pris tar chansen att trycka till andra så fort tillfället ges. Dessvärre är det oftast också just dessa människor som gömmer sig bakom ett falskt/påhittat eller klatschigt namn. Eller inget namn alls. Anonym står det då allt som oftast, samtidigt som de är just allt annat än anonyma utan obehagligt påträngande personer. De människor som råkar ut för dessa osignerade påhoppare är däremot ofta raka, tydliga och alls inte fegt anonyma människor. De vill också oftast någon form av förändring. Det är obehagligt när de harhjärtade personerna får tyst på våra tyckare som just manar oss till förändring och debatt. Just nu tänker jag särskilt på Marcus Birro. Jag önskar att det gick att göra en hjärtats sanering, ett sinnets upprensning och utrensning av allt skit som vräkts ut över honom. Dessutom på hans egen blogg. Det är oförskämt att som inbjuden gäst spy och ordbajsa i värdens vardagsrum!

Tips; Kosta på dig själv och din omgivning ett vänligt bemötande. Man kan inte älska alla, man behöver inte ens tycka om personerna eller deras åsikter, men folkvett och mänsklighet förtjänar de flesta.

Fotnot: Läs Marcus Birros blogg här. Även publicerat på intressant.se.