Jag överlevde livet på landet! Som ensam vuxen i kolsvartaste mörker, mitt ute i obygden i flera dygn. Skulle det vara hälsosamt på något vis? Knappast! Oansvarigt, skulle jag vilja påstå! Frisk luft som luktar kobajs är säkert nyttigt. För flugor. Frukost ute i det vackra solskenet också. Om du är född älg. Men kvällar i kolsvart mörkret, hur nyttiga är de för någon? Inte ens ugglan tycks trivas, den hoar förtvivlat på hjälp hela natten. Nu vet jag i allafall att jag är en ren katastrof i situation av mörker. Det knakar och det sprakar utanför husknuten. En normal människa först konstaterar och sedan accepterar. Men inte jag, inte en chans. Jag måste veta vad det är som händer utanför mitt fönster. Egentligen. Jag stirrar ut i mörkret och naturligtvis ser jag inget alls. Då blir jag tvungen att lämna min trygga vrå för att gå ut för att titta efter. Med yxan, jag menar hammaren, i högsta hugg smyger jag ut i mörkret, för att en stund senare stå öga mot öga med, ja just det, mörker. Och alltmedan jag jagar skuggor runt huset , skulle vilken yxmördare som helts kunna smyga in i huset. Lätt. Skulle du vilja ha mig som barnvakt? Knappast, det vore mycket korkat och oansvarigt!

Tips; möt en människa där i mörkret, då har du åtminstonde ett förhandlingsläge. Men hur förhandlar du med ett hungrigt rovdjur? Inte alls, bara spring!