Äntligen har jag fått mitt konstverk på plats i Borås. Det är skapat av världskonstnären Justin Gignac. Jag älskar mitt mästerverk av skräp. New York-skräp. Första gången jag hörde talas om Gignac var i SVT:s kulturmagasin Kobra. Jag föll pladask för konstnären. Vilken otroligt smart, duktig och begåvad person. Ett geni, helt enkelt. Han förenar nytta med nöje. Och skräp med konst. Det senare – naturligtvis – särskrivet.

Tips; tveka inte över att beställa ditt eget signerade och numrerade exemplar av skräpkuben! Här är länken till Justin Gignacs webbplats, New York City Garbage.

Jag misstänker att mitt skräp från New York har kommit. Svälj, vad nervöst. För tänk om det inte håller vad det har lovat. Då är det illa. Riktigt illa. Det kan ju stinka. Lukta riktigt mycket skit. Det vill jag lova. Om detta återkommer jag dock senare. För det kan ju vara så fantastiskt bra som konstnären själv har utlovat. Riktigt lyckat, faktiskt. Det hoppas jag!

Tips; våga chansa ibland.

Lördagen den 9 augusti sitter jag på St James’ Park i England och hejar på Newcastle United, när de möter spanska Valencia. Yes!

Tips; kolla in de trevliga Englandsrelaterade webblänkar här ovan.

En ljuvligt underbar rostad smörgås, toppad med nyplockade smörstekta kantareller, har jag just vräkt i mig. Inte bara en macka, fullproppad med de guldgula, delikatessvamparna, utan två! Det har min pärla till svärmor just bjudit mig på. Det ni! Jag kanske inte vågar nämna att jag också har druckit nygjord kallrörd svartvinbärssaft, samt ätit hemkokt krusbärskräm, i dag.

Tips; besök din svärmor och bjud på egentillverkade chokladpraliner. Det kan ge utdelning.

Fyra dop och en begravning – ett bröllop. Visst låter det som en filmtitel? Det är det inte. Det är en filmrulle. Eller, rättare sagt, ett år i vår familjs liv. Min mor konstaterade att just så såg vårt familjeår ut, när hon framkallade filmrullen. Under nästan ett år hade filmen suttit i hennes kompaktkamera, innan den framkallades. De första bildrutorna föreställer dopet av vår älskade dotter. Rullen avslutas med ett bröllop och dubbeldop hos min bror. Däremellan återfinns både en begravning och ännu ett dop. Filmrullen dokumenterade ett år av våra liv. Den innehöll bilder av livets alla högtider på en och samma filmrulle. Märkligt, stort och mäktigt.

Tips; njut i stunden. Livet innehåller så mycket av både glädje och sorg.

Jag bor i mitt rike, Borås. En stad som ligger perfekt till, beträffande kultur och nöjen. Jag befinner mig mitt emellan de tre små(stora) huvudstäderna Stockholm, Oslo och Köpenhamn. Det är hela 40 mil till Stockholm och 35 mil till Norges pärla, Oslo. Sist – men inte minst – är det dock bara 33 mil till den största och bästa staden av dem alla, Köpenhamn. Att människor har mage att ifrågasätta varför jag så sällan besöker den nordliga provinsen är enkom märkligt. För allvarligt talat, Köpenhamn är min närmaste huvudstad!

Tips; glöm heller inte bort att besöka min närmaste hamnstad, Göteborg, som bara ligger sex mil från mittstaden Borås.

Nu har jag gått min första chokladpralinstillverkningskurs. Det var trevligt. Kul. Och alldeles underbart gott. Men ack så svårt det var att tillverka godsakerna! Jag är duktig när det gäller matlagning. Helt klart fungerande, vill jag påstå. Men med bakning är det värre. Värdelös, är namnet. Så sanningen är den: utan min kurskompis Anja hade jag aldrig klarat av chokladpralinkursen. Tusen tack till dig!

Tips; här är min kursledares webbplats. Läs och njut! Idérika.