Min farfar är död. Sportdykaren på packmoppen finns inte mer. Min stora, starka, ståtliga sjöbuse lever inte längre. I går åkte han in på sjukhuset. I dag är han borta. Jag gråter som ett litet barn. Tårarna forsar. Jag sörjer. Min farfar var allt annat än en flat ja-sägare. Han var tjärv som fnöske. Hård mot de hårda. Mjuk om det krävdes. En grymt cool personlighet har gått ur tiden. Farfar, tack för allt som du lärde mig. Hälsa de okända vattnen och vila i frid!
Tips; tänd ett ljus och läs gärna mina tidigare inlägg om farfar, Dykare och Hopkins.
Lilla gumman nu gråter jag också. Skickar en styrkekram.
Tack! Kram
Massor med kramar!
Tänker på dig.
Kramar från oss i Kållered.
Tack alla snälla goa. Det värmer.