I veckan har jag varit på viktiga föredrag. Då menar jag inte det med Bill Clinton och Hans Blix – det var ren underhållning, om än på en hög och allvarlig nivå – nej jag talar om föreläsningarna i Svenska kyrkan under temat ”Folkkyrka i förändring”. Skarabiskopen Erik Aurelius talade tillsammans med bland andra Karin Långström Vinge. Hennes föredrag kan du läsa i sin helhet på hennes blogg här. Det jag själv tycker borde tillföras vår folkkyrka är följande:
Att Svenska kyrkans tillsätter sin egen barnambassadör, med mod, kraft och mandat att väcka opinion i svåra frågor. Dessutom att all personal i kyrkan utbildas i FN:s barnkonvention, samt att det öppnas Barnens bönetelefon – inte helt olik BRIS välkända jourtelefon.
Vi behöver ju inte anställa någon… Vi har du dej 🙂 Fast du skulle ju behöva bli av med lite andra arbetsuppgifter först förståss…
Det var det finaste betyg jag fått någonsin, tack!
Bra idé! Kanske kan bli en motion till nästa års kyrkomöte!
Bönetelefon? Hurdå? som en bönekorg där voicmailen lyfts från på altaret? Eller där en förbedjare svarar?
Karin:
Ja!
Nineve:
Det var två bra idéer! Jag har funderat på flera olika bönetelefonsalternativ. Vad som tilltalar mig är möjligheten till att bistå med adekvata kontakter genom Svenska kyrkans församlingsregister, vilket ju i sig är unikt. Det skulle göra att personen som ringer snabbt kan få ett namn på en diakon, förskollärare, präst eller fritidsledare – samtliga naturligtvis utbildade i FN:s barnkonvention – i en församling i sin omedelbara närhet. Om behovet, förutom att lämna sitt böneämne, skulle finnas.
Ett klarläggande kring denna fråga behövs naturligtvis. Och arbetet med ett sådant betänkande kunde med fördel kyrkans egen barnambassadör leda!