Några ord, för barnens bästa, från mina fina kolleger:

Hon föddes i ett tält. Och kom att förändra Sverige.

Katarina Taikon föddes 1932 och växte upp i ett Sverige där romer levde ett kringvandrande liv och utsattes för stark diskriminering. En tid med skallmätningar, rasbiologiskt tänkande och tvångssteriliseringar.
Läs mer!

Ni var många som tyckte att jag var kaxig och förändrad när jag kom hem från London. Jag förstår er. För det var jag. Tack för att ni stod ut och stannade kvar. Jag vill nu berätta om vad som hände. Det handlar om makt, våld och utsatthet som aldrig får upprepas. Nu först är jag redo att dela. Det får ni också gärna göra. Dela.

Jag var inte dum. Inte naiv eller lättlurad. Jag var ung. Jag var på fel plats vid fel tidpunkt. Jag var 17 år, gick på gymnasiet och hade sportlov. Som musikintresserad tonåring tillbringade jag lovet i London. Efter en kväll med konsert och disco for vi till en musikstudio i södra London. Där skulle vi jamma, sjunga, käka och skapa ”världshits”. Vi hade kul! I gryningen blev jag trött och bestämde mig för att ensam ta pendeln till mitt hotell i city. Mina vänner varnade mig för att ta tåget den tiden. Jag hade dessutom lovat mina föräldrar att absolut inte vara i närheten av Brixton, där det tidigare hade varit allvarliga kravaller. Likväl stod jag ensam den där morgonen, på en perrong just i Brixton. Det fanns bara en person till där. En liten man med asiatiskt utseende. Plötsligt hörde vi starka röster. Kängor som skrapade mot marken och järnrör som slog mot räcket. Hastigt tittade vi upp och såg ett gäng skinheads inta perrongen. Mannen och jag tittade skrämda på varandra. Vi böjde ner våra huvuden och drog upp våra jackkragar i ett försök att gömma oss. Jag förbannade min korta kjol och mina höga klackar, som skulle göra det omöjligt att springa fort. Gode Gud, låt det inte vara rasister, bad jag inombords. Jag insåg att just jag kanske skulle klara mig om jag inte öppnade min mun, så dessa nationalister inte skulle höra min brytning på ”deras” modersmål. Mitt utseende och blå ögon kunde ju knappast avslöja att jag var utlänning. Så sjukt, tänkte jag. I deras ögon är jag förmodligen en inkräktare som inte är vatten värd i deras land. Jag minns inte riktigt hur mardrömmen började, mer än att skinnskallarna började kommentera och trakassera den asiatiske mannen. De började med att skrämma honom, tog fast honom och puttade på honom. Sedan hotade de honom, för att slutligen säga att de skulle sparka ner honom på spåret för att döda honom. Då fick jag nog, jag fick panik. Blodet rusade i huvudet på mig. Hjärtat bultade av skräck. Och jag visste att jag skulle slåss för mitt och mannens liv om det krävdes. Jag skrek åt gänget att de genast skulle släpp mannen och låta honom vara. Skinnskallarna blev som vansinniga och gav sig på mig istället. Ledaren började kommentera och kallade mig vidriga saker. Han sade att han skulle våldta mig och sedan med glädje döda mig långsamt, för att han hatade ”negerälskande slynor”. Den asiatiske mannen skrek åt mig att jag skulle fly, springa och rädda mig. Men det var för sent. Gänget skulle ”märka” mig. Helt plötsligt och oväntat dök stationspersonal upp och skrek att polis tillkallats. Samtidigt kom t-banevagnen inrullande. ”Vi drar”, ropade gänget. ”Aldrig. Hon ska dö!”, ropade ledaren. Jag hoppade på vagnen. Skinnskallarna gjorde desamma. Ledaren ställde sig nära mig och spände sina sjuka, uppspärrade, otäcka ögon i mig. Han var tatuerad i ansiktet, på huvudet och halsen. Bland annat hade han tatuerade tårar rinnandes ned från ena ögat. Han väste till mig: ”Du kommer inte undan, du ska dö.” Alla i kupén kände att något var sjukt fel. Jag var livrädd. Mitt hjärtat bankade vilt i bröstet på mig. Jag hann tänka på alla möjliga och omöjliga sätt de skulle döda mig på. Jag visste att jag skulle dö, eller än värre överleva och bli märkt och skadad för livet. Jag tänkte att han hellre fick sticka kniven i mig än att våldta mig. Men ett var säkert, jag skulle slåss, inget skulle de få gratis. Jag försökte lista ut hur jag skulle kunna ta mig ifrån dem, få hjälp och skydd av polis eller vakter. Jag bytte tåg två gånger. Men skinnskallarna släppte mig inte en sekund, utan njöt av att jaga mig. De stod nära mig, runt omkring mig. Men de kunde inget göra så länge det fanns andra människor omkring oss. Inte för att det gjorde att jag kände mig lugnare, men det gav mig tid. Jakten skedde under total tystnad. Med skinheadsen hela tiden hånfullt leende och triumferande. Alla utom ledaren. Han bara stirrade på mig utan något minspel, sjukt och kallt. Oväntat tröttnade ledarens närmaste man. Han såg något utanför tåget som intresserade honom. Han sade till ledaren att lägga ner jakten. Ledaren blev arg. De började bråka och argumentera med varandra. Plötsligt stod ledaren framför mig, öga mot öga. Han tittade föraktfullt på mig. Sedan spottade han i sin hand. Därefter torkade han av handen med spottet genom mitt hår och i mitt ansikte. Samtidigt väste han: ”Du har tur din jävla negerälskare. Fuck off, du är inte välkommen!” Skinnskallarna försvann snabbt. Då bröt jag ihop totalt. Jag skakade som ett asplöv. Jag grät floder. Runt mig stod massor med vänliga, trygga människor. Någon tröstade mig. Då hände det underbara. Den asiatiske mannen från perrongen i Brixton kommer fram till mig. Han hade hela tiden följt jakten på avstånd. Han hade inte lämnat mig ensam med skinnskallarna. Utan funnits där hela tiden. Jag åkte hem till Sverige lättad och tacksam. Med mig hade jag en mycket obehaglig upplevelse. Direkt efter gymnasiet var jag tillbaka i London. Då som anställd au pair i en judisk familj. Kampen mot det onda går vidare. Och ljuset kommer att vinna över mörkret. Tillsammans är vi starka!

Tovan Thåst,
barnrättsambassadör

Mitt älskade Filippinerna. Kloka barn ställer självklara frågor. Vi vuxna kan svara på dem genom att agera. Du och jag kan förbättra deras livssituation! En biståndsresa och mötet med gatubarnen i Manilla förändrade mitt liv för alltid. Elva fadderbarn har jag varit med om att ge skolgång. Utbildning är en god väg till arbete, självförsörjning och liv.

Tips; bli Världsförälder på Unicef. Och läs om påvebesöket på SVT:s webb.

Tips; läs Borås Tidning som publicerar mina frustrerade och ibland ilskna artiklar.

Tovan debatterar i Aftonbladet

Sverige och svenskarna går till val. Du väljer hur vårt land ska formas och vilka som ska styra det. Du har makt. Du har ett val. Du har rösträtt. Innan du lägger den rösten, eller du kanske till och med överväger att inte rösta, så vill jag att du noga tänker på framtiden för alla de svenskar som inte får rösta. De två miljoner barn som inte själva kan välja att påverka sin egen framtid. Utan som är helt beroende av ditt och mitt sunda förnuft. Rösta för deras skull. Lägg din röst på ett parti som aktivt arbetar för barnens bästa. Ett parti som vill att FN:s barnkonvention bli svensk lag. Ett parti som vågar vägra nedskärningar för de mest utsatta i vårt samhälle. Barnen behöver dig. Ta ditt ansvar – rösta för dem!

Tovan Thåst
Barnrättsambassadör

Tips; läs debattartikeln här!

Tips; titta och njut. Sedan tipsar ni mig om byggverk jag bör se.

I handfatet tvättar man sina händer. I papperskorgen kasstar man sitt skräp. Alltså, inget sker utanför dessa mycket funktionella fungerande konstruktioner. Repetition; allt sker i toaletten, i handfatet och i papperskorgen. Lycka till i min vett och etikett-kurs i toalettbesök.

Tips; följ dessa enkla och självklara råd, så slipper vi obehagliga oundvikliga offentliga toalettbesök.

Ursprungligen publicerad av Sveriges Radio Sjuhärad, måndagen den 29 oktober 2012.

Tovan Thåst i Sveriges Radio Sjuhärad.

Snart kan FN:s barnkonvention bli lag i Sverige, frågan utreds just nu. Tovan Thåst från Borås är barnambassadör för Unicef och säger att lagen skulle betyda mycket.

Frågor kring barns rättigheter skulle få extra tyngd och de som gör barn illa skulle lättar kunna ställas till svars, menar Tovan Thåst.

— Det skulle innebära att barnrättsjurister kan göra någonting åt de här fallen.

Vad är det för svårigheter barn har idag här hemma i Sverige?

— Det är mycket det här med utanförskapet. Vi har ett nytt samhälle och många halkar utanför, kanske på grund av att de inte får del av språk och information för att deras föräldrar inte kan språket. Och barn till missbrukare har vi ju fullt av i Sverige. Vi har mycket svårigheter för barn i Sverige!

Då är det stort för dig om det blir lag av barnkonventionen?

— Ja, jag kommer dansa!

Tips; lyssna på intervjun med mig i Sveriges Radio Sjuhärad här.

Vi undrar om Tommy ”Black” Nilsson verkligen känner till den mörka sanningen om Marabou? Vi tror inte det. För då skulle han förhoppningsvis inte vilja sälja sin själ för lite blodspengar.

Vi har gång på gång påtalat chokladindustrins mörka baksida. Den som gör vad som helst för att kröna stora ekonomiska vinster utan minsta tanke på de utsatta barnarbetarna i kakaoindustrin. Den senaste PR-kuppen från Marabou att sälja mer mörk choklad är ett mycket osmakligt bevis på det. Genom att låta en av våra folkkära artister falla för lockelsen att sälja sin identitet. Desperation gör visserligen att människor fattar kortsiktiga beslut. Men människor i upplysta Sverige borde ha kurage nog att välja sina insatser bättre. Tommy är talangfull och har genom tiderna haft stora framgångar och kommer förmodligen att lyckas även i fortsättningen också. Men vem bryr sig om de utsatta barnarbetarna på kakaoplantgen som på t. ex Elfenbenskusten där hundratusentals barn tvingas arbeta under mycket tuffa förhållanden. Plantage vars produkter sedan slutar upp i den mörka choklad som just Tommy ”Black” Nilsson lanserat. För de barnen är livet mörkt, i princip helt svart.

Anna-Sofia Winroth, författare och kakaoplantageägare
Tovan Thåst, barnrättsambassadör

Tips; gör FN:s barnkonvention till svensk lag!

Tips; låt oss googla med förnuft.

Matindustrin stinker av skit och girighet!

Ikea har hamnat i blåsväder igen. Nyss häst i köttbullarna och nu bajs i chokladtårtan. Det märkliga för oss är att debatten tar sådan fart. Självklart ska det inte finnas exkrementer i maten och självklart ska hästkött inte deklareras som nöt. Men är det lika självklart att barn inte ska tvångsarbeta? Har resultatet av giriga handlingar och felaktig hantering inom livsmedelsindustrin större debattvärde när det drabbar oss själva?

Tips; njut en prinsessbakelse!

Varför finns det produkter på vår svenska livsmedelsmarknad som strider mot FN:s konvention om barnets rättigheter? Och varför ska vi behöva välja dyra organisationers certifierade produkter? Det borde vara en självklarhet att, i ett välupplyst land som Sverige, slippa köpa produkter som strider mot de mänskliga rättigheterna.
Alla chokladproducenter i Sverige borde självklart sälja choklad som garanterar nolltolerans gällande barntrafficking. Därtill borde alla chokladprodukter som importeras till landet självklart följa Barnkonventionen.

Konventionen är underskriven och ratificerad av alla länder, förutom av Somalia och USA. Det borde betyda att choklad inte kan tillverkas med hjälp av barnarbetare. Men enligt Swedwatch finns det fortfarande omkring 600.000 barn i arbete på kakaoplantager på Elfenbenskusten och i Ghana. Något som borde vara förkastligt då såväl kakaoproducerande som chokladtillverkande länder lovat följa detta livsviktiga dokument.Förändring kan ta tid, vara jobbig och ibland kännas omöjlig. Men sedan 1989 har världen ett gemensamt verktyg för att säkra barnens rättigheter. Varför inte använda det fullt ut? Det är hög tid att göra barnens röster hörda. Gör FN:s barnkonvention till svensk lag!

Anna-Sofia Winroth, författare och kakaoplantageägare
Tovan Thåst, barnrättsambassadör

Tips; gör Barnkonventionen till svensk lag!

För Gävlebon är namnet Cloetta negativt laddat med anledning av Läkerolfabrikens nedläggning. Att röva bort verksamheten från Gävle på grund av dåliga vinster är en skymf. Det var ju här fabrikens vagga stod. Det var här varumärket skapades. Och hur dåligt gick egentligen fabriken? Låt oss syna industrins jakt på vinstmaximering och hur långt man är beredd att gå. Cloetta lanserade för ett par år sedan en chokladkaka de gav namnet Good. Det skulle vara en schysst choklad. Kunderna efterfrågade en rättvis produkt och vips fanns Goodkakan. I reklamen, som sändes på TV, poppade sjukhus, skolor och glada bönder upp i bild. Allt good så långt, eller?

Ursprunget till choklad finns i kakaobältet, området mellan den södra och norra 10:e breddgraden. Ett område präglat av fattigdom. I kakaobältet finns knappt någon positiv förändring att skönja bland bönderna. Jämför man med siffrorna från åren före certifieringsboomen visar det sig att många bönder fått det sämre trots att våra butikshyllor svämmar över att rättvisa produkter. Var finns förändringen och vilka krafter gynnas av utvecklingen? På vilket vis har industrin tagit sitt ansvar i frågan och hur får bonden glädje av Goodheten?2012 års tropiska stormar härjar för fullt just nu. Sandy har skapat enorm oreda och Haiti är som så ofta ett av de länder som drabbats hårdast. Haiti har två procent kvar av den ursprungliga regnskogen, vilket leder till att erosionsproblemen blir ohanterliga. När stormar river upp vatten och vind innebär det att terrängen utsätts för än mer skada då avsaknaden av rötter leder till större förstörelse. Terräng där människor försöker överleva. Avskogning är ett globalt problem och vanligt i kakaobältet.Hur hänger det då ihop med Goodkakan? Bönderna får faktiskt bättre betalt för sina träd som ved än för sin skörd. Kortsiktigt, javisst. Men fattigdom gör att folk lever i nuet. Människor försöker överleva för dagen och när råvarorna inte ger rimlig avkastning är det enkelt att förstå problematiken med avskogningen. Betänk också att kakao är böndernas naturtillgång men den del av kakan bonden erhåller är nära nog försumbar. Hunger föder desperation och till slut är Haitis kalla siffror ett faktum. Som sagt, två procent urskog återstår! På vilket vis tar industrin ansvar för avverkning av skog i kakaobältet? Varför är råvarumarknaden så skev att detta problem ens tillåts?

Men vänta nu lite, Goodkakan var ju certifierad för att inte utnyttja kakaobönderna och kakaonaturen! Så på vilket vis var den rättvis? Andelen Fairtrademärkt innehåll av Goodkakan var knapp, faktiskt bara 27-32 gram, medan resten, alltså 68-72 gram, saknade märkning. Dessutom behöver Fairtrademärkningen synas närmare. Det kostar nämligen bonden pengar att ansöka om att bli Fairtradeansluten. Det finns flera olika kategorier i certifieringsorganet FLO-CERT. Ansökningsavgiften för en liten producent är 525 euro. Bonden måste betala även om man inte blir godkänd. Det kan tyckas rimligt för om bonden vore schysst skulle ett godkännande inte vara något problem, eller hur? Men så enkelt är det inte. Dokumenten är svåra att hantera och kräver kunskap om byråkratin. De flesta bönder saknar tillgång till internet och är ofta analfabeter. Med det i åtanke är ansökningsförfarandet en svår uppgift att klara. Att sedan upprätthålla certifieringen kostar långt mycket mer än själva ansökningsavgiften. Det är en årlig kostnad som ofta är tio gånger högre än ansökningsavgiften.Men låt oss stanna vid beloppet 525 euro. Hur ska en bondefamilj – som trälar för nästan inget, som inte kan mätta sina barn, som inte har råd att låta sina barn gå i skolan, som inte kan skydda sig mot sjukdomar och som inte har förutsättning att själva förädla sin kakao – kunna betala 525 euro för att ansöka om att bli med i västvärldens samvetessystem? Den lilla bonden som har 525 euro över är ingen liten bonde. Även om några bönder går samman och delar på beloppet är summan en utopi. Systemet faller redan i sin linda! Det är de stora bönderna och kollektiven som har råd att certifiera sig.

Men är då inte detta ett steg i rätt riktning? Tyvärr inte. Det enda som är good med den här typen av certifiering är att problemet i sig får uppmärksamhet. Systemet behöver göras om och drivas utan vinstperspektiv. Sunt förnuft säger att industrin borde ställa sig den självklara frågan att om deras priser för råvaran var rätt från början, så skulle inga märkningar behövas. Sätt istället fokus på dem som inte vill göra rätt för sig! Åter till Goodkakan. Om inte ens självaste Goodkakan är okej, vilken choklad är det då? Tyvärr finns det inte mycket choklad på marknaden som är schysst rakt igenom. Dyrt behöver inte betyda bra.

I vårt resonemang får Cloetta stå som symbol för hela industrin, trots att företaget absolut inte ensamt bär ansvaret för livsmedelsindustrin skamgrepp mot tredje världen. Företaget får representera den samlade råvaruförädlingen. Orättvist, kanske, men industrin har tagit sig stora rättigheter och det är nu hög tid att tala för dem som saknar röst, de miljontals barn som tvingas arbeta inom kakaoindustrin.

Och snart lackar det mot jul. Snart dignar butikshyllorna med färgglada adventskalendrar fyllda med små söta chokladbitar. Förväntansfulla barn öppnar lucka efter lucka och får smaska i sig chokladkreationer. Vem tänker på att det finns ett barn i början av produktens tillverkningskedja, ett barn som kanske är hungrigt, otryggt och som inte har rätten att vara ett barn? Är inte de barnen också våra?

Vi kan inte längre tillåta dessa brott mot FN:s barnkonvention. Barn får inte användas som slavar eller handelsvaror. Det är hög tid för industrin att ta sitt ansvar!

Anna-Sofia Winroth,
kakaoplantageägare och
debuterande författare

Tovan Thåst,
barnrättsambassadör

Tips; gör FN:s barnkonvention till svensk lag. Genast!

Kom och träffa chokladdrottningen, kakaoplantageägaren och författaren Anna-Sofia Winroth från Gefle Chocolaterie. Prova hennes lyxiga choklad – god för gom, människa och miljö. Ta del av kalla fakta om kakaoindustrin och ställ dina frågor. Anna-Sofia debuterar i år med spänningsromanen Gudarnas föda – den som dödar. Boken bygger till stora delar på verkligheten, utspelas på Haiti, USA och Sverige och ger en otäck bild av verklighetens kakaoindustri. Själv lever Anna-Sofia under hot från maffian.

Träffa också barnambassadör Tovan Thåst med uppdrag för UNICEF, Barnbandet, KSAN, Folkhälsoinstitutet och Rädda Barnen. Tovan arbetar med att FN:s barnkonvention skall spridas, efterföljas och göras till lag. Fira FN-dagen med Anna-Sofia och Tovan, en speciell dag då den också utgör starten för deras gemensamma arbete: Kampen för att all choklad skall bli rättvis och att kakaobönderna ska få rätt betalt. Kampen för att regnskogen ska bevaras. Kampen för att allt barnarbete ska bort.

Tips; du kan hjälpa till! För varje exemplar av boken Gudarnas föda – den som dödar, kommer ett barn på Haiti frå en egen skrivbok. Fint kampanjpris utlovas!

Författaren Anna-Sofia Winroth och barnambassadör Tovan Thåst.

Medverkande: Anna-Sofia Winroth och Tovan Thåst
Datum: FN-dagen – onsdagen den 24 oktober 2012
Tid: 17.30-19.00
Plats: Restaurang Renässans i Borås
Kostnad: Fri entré och chokladprovning, dryck till försäljning

Pippis Krummelurpiller. Det enda fungerande mirakelmedlet för evig ungdom. Du behåller verkligen barnasinnet för alltid. En ren naturprodukt. Så självklart behåller du alla vackra rynkor och annat naturligt som hör åldrandet till. Ett nyttigt måste! Men du måste, självklart, klara den magiska ramsan för att medlet ska fungera. Du kommer ihåg den va?

Tips; gör ett roligt ”sista minuten-besök” på fantastiska Astrid Lindgren Värld, innan vintern är här!

Tips; gör ett besök i traktorernas förlovade land. Underbara Norge!

Tips; besök Pippis karamellbutik.

Pinocchios flickvän Rådjur, ett verk av skulptören Klara Kristalova.

Här kommer rykande färska nyheter från Borås Internationella Skulpturbiennal 2012. Vår älskade staty Pinocchio har äntligen skaffat flickvän. En fantastiskt vacker kaxig sagosessa med lång kvistig näsa och smala knotiga trädben. För att visa sitt allvar med Pinocchio har hon valt att rota sig stadigt mitt framför Gustav Adolf kyrkan. Jag är salig över deras lycka och kan bara tolka det som om ett äktenskap är på gång. Inom en snar framtid kommer Borås gator och torg att krylla av små söta ”långnäsor”. Borås framtid som skulpturstad är räddad! Nu måste vi göra allt för att Pinocchios flickvän, med det inte allt för träiga namnet Rådjur, ska få stanna kvar i staden.

Tips; hjälp till att rädda Pinocchio och Rådjurs kärlek. Uppvakta politikerna med en önskan om att få behålla den sagolikt vackra skulpturflickvännen.

Prinsessan Adrieles dop

Vi var först. Vår prinsessa Adriele döptes den 13 oktober 2011 i Caroli kyrka i Borås. Jag förstår att ni alla, självklart, noterade att både Drottningen och Kronprinsessan hade den goda smaken att följa mitt goda råd om lämplig färg och klänning på prinsessdop; rosa! Textil- och modestaden Borås är självklart trendsättare, något Kungahuset – uppenbarligen – uppskattar och gillar. Vi med!

Tips; fira med en prinsessbakelse och se Prinsessan Estelles dop på SVT.

– Massproducerat billigt skräp. Ett hot mot hederligt hantverk. Vi skomakare kommer att dö ut!

Sedan tog han min sko, slet klacken av den, och frågade vad jag betalat för skiten. När det kom till kvalitet och hantverk var han petnoga. Därefter följde en lång föreläsning om tillverkning, hållbarhet, kvalitet, sopberg, hantverk, medvetenhet, skönhet, vikten av att vårda och köpa produkter med lång livslängd. Och så slit- och slängkulturens hot mot stolta yrkeskårer. Därefter lagade han skon, log och sa,

– Se så bra. Skon är som ny. Dessutom håller den. Morfar kan trolla! Spring nu ner i källaren och titta om jag trollat fram en glass ur frysen också!

Min morfar har lärt mig så mycket mer än jag någonsin kommer att förstå. Så när ni ser mig lukta, vrida och känna på väskor från Chanel, kravtomater från Kinnekulle, skor från Manolo Blahnik, gårdsägg från Holmestad, choklad, parfym från Givenchy, mandelpotatis från Kalix och klänningar från Jean-Paul Gaultier, tänk då: Hon där, hon kan sin sak. Hon är ett stolt barnbarn till en stor mästare!

Tips; odla ärtbockar. Njut mandelpotatis med smör och läs om morfars kollega Manolo Blahnik och Marcus Davidsson. Och fråga mig vid tillfälle om hur det gick med morfar och mina favvostövlar från Gul & Blå…

Tips; ta hand om dig och din partner. Kolla in PREP.

I dag är jag en ensam sessa som drömmer om Amarantherbalen som går av stapeln på Grand H´tel Stockholm i kväll. Prinsen felprioriterade. Arbete, så dumt. Och jag fick betala priset. Men vad är en bal? Alldeles underbar, det kan jag lova!

Tips; mer glitter och glamour åt folket!

Jag är kvinna. Mamma. En människa med gåvor. Med drömmar. Och förhoppningar. Men utan tvekan är föräldraskapet min största glädje och djupaste sorg. Däruti har jag min främsta stolthet och min värsta rädsla. Jag älskar er!

Tips; tala om för dina nära och kära hur mycket de betyder för dig – och tänd ett ljus för dem vi saknar.

Tips; njut lite ostkrokar och julmust. Nej, för det heter inte ostbågar, det ordet nämnde aldrig min farmor.

Tips; låt så ske. Amen!

Det har varit en sann glädje och förmån att ha fått arbeta med alla fantastiska barn och ungdomar. Samtidigt kan jag inte undanhålla ett viktigt skäl till varför jag lämnar mitt arbete i kyrkans tjänst. Nämligen det faktum att kyrkoordningen inte efterföljs i den inledande, och för mig viktigaste, delen där det står att barnen har en särställning i Svenska kyrkan.

Jag kan, inte utan sorg, konstatera att barnen i själva verket inte har en särställning i Svenska kyrkan. I alla fall inte ännu. Som drogpreventör och informatör i FN:s barnkonvention kan jag inte blunda för detta sakförhållande. Det är en god tanke att det till år 2010 ”Ska finnas modeller, metoder och former som gör att barn och unga känner sig sedda och hörda i Svenska kyrkan med, möjlighet att engagera sig”, (Kyrkans Tidning 2008-12-02), det tycker också jag.

Programmets tillträdande styrgruppsordförande, Ingrid Andersson, menar att hon har ”den bakgrund och den profil” som krävs för uppgiften att leda satsningen. Det hoppas jag verkligen, för här krävs kompetens, utbildning och förankring hos de unga.

Vad vi känner till är att barnen får det allt sämre. Deras liv och utveckling blir alltmer begränsat, genom ständiga nedskärningar i skola, fritid, vård och omsorg. Vi vet därtill att övergreppen mot barn och brottsligheten, mot och bland dem, ökar. Likaså ökar tobaks-, alkohol- och narkotikabruket. Det här är inga nyheter, det är snarare något som vi har accepterat och lärt oss att leva med. Men därom borde vi inte tiga, utan kunde snarast förväntas reagera, agera, höja vår röst och ålägga oss det ansvar för utklassningen av de minsta i vårt samhälle, som alltjämt är vårt.

Frivilligorganisationerna är nerringda av barn som är i behov av hjälp. Dessa organisationer har tagit på sig en mycket stor och viktig uppgift, som folkkyrkan många gånger brustit i. Uppdraget kan tyckas vara av enkel och lättförståelig art, även om det så ofta problematiseras och akademiseras. Men andra har tagit ansvaret. Andra människor och organisationer ser behovet och gör något.
Kyrkan döper och konfirmerar. Men konfirmanderna blir färre och snedrekryteringen, i förhållande till socialklass, allt tydligare. Därför bör barnfrågorna snarast få det utrymme de förtjänar; högsta prioritet av en ansvarsfull kyrka, som ser behoven och i sanning vill göra något åt dem. Här följer några förslag att arbeta med inför framtiden:

Tips; tillsätt en egen barnambassadör, som är väl förankrad i FN:s konvention om barnets rättigheter. En person som har till uppgift att bevaka barn- och ungdomsrelaterade frågor och som har kraft, mod och mandat att väcka opinion i desamma. Denna person ska vara villig att lyssna, se och våga driva barnens talan, även i obekväma frågor och situationer.

Utbilda samtliga anställda i Svenska kyrkan i FN:s barnkonvention. Särskilt barnledarna, som behöver känna sig än mer trygga och professionella i sitt yrkesutövande. Detta arbete skulle Kyrkans Unga mycket väl både kunna handlägga och vara exekutiva för.

Öppna Barnens bönetelefon, inte helt olik Bris välkända jourtelefon, där personen som ringer eller mejlar snabbt kan bli förmedlad till en diakon, förskollärare, präst eller fritidsledare i en församling i sin omedelbara närhet om behovet, förutom att delge sitt böneämne, skulle finnas.

• Finnjonna
• Karin Långström Vinge
• Marcus Birro
• Katerina Janouch
• Fikasugen
• Joakim Paaso
• Åke Englund
• Fashion Nerds

Behöver du lite glitter och glamour, kan du titta in på Jean Paul Gaultier, Chanel eller Harvey Nichols. Är du hungrig går du in på Sushikartan. De riktigt viktiga webbplatserna hittar du här, Rädda Barnen och BRIS.

Tips; njut gott kaffe och en laxmacka till nyheterna. Här kommer massmedielänkarna, Göteborgs-Posten, Dagens Nyheter, Sveriges Television, Kyrkans Tidning och slutligen Aftonbladet.

Tips; tänd ett ljus för för patriarken och tänk på våra bröder och systrar i Ryssland.

Tips; bomba sidan med missnöjda brev så kanske vi tillsammans kan få i gång det hela.

Tips; läs Henning Mankells nya roman Kinesen (länk till KB här).

Tips; skärp till er säkerhet, Ferrari!

Tips; låt katten välja.

Tips; tänd ett ljus och läs lite andra trevliga bloggar.

1:a – tio gånger

2:a – tio gånger

3:a – sex gånger

4:a – fem gånger

5:a – sju gånger

6:a – fyra gånger

Tips; dagens datum, den 11 september, är en dag som minner om många människors bortgång. Tänd ett ljus.

Du finns i mina tankar
Du bor i mitt hjärta
Du lever i mitt minne

Saknar dig!

Tips; se SVT:s Uppdrag granskning i kväll klockan 20.00 i SVT1.

”Hej! Vår tjänst är populär och din fråga är placerad i kö. Tack för tålamodet!”

Efter en timma och trettio minuter kom svar nummer två:

”Tovan är drogpreventör och gårdsföreståndare. Prinsen är medieproducent och grafisk formgivare. Prinsen och Tovan är föräldrar till tre söta barn. De bor i Borås och är lyckliga.”

Tänk att en person sitter och söker fram dessa uppgifter. Visst är det en underbart rolig tjänst?

Tips; ta det lugnt med frågorna, tolv spänn låter lite, men några fler snabba frågor – och det handlar om hundralappar.

Tips; var med att fira 120-årsjubileumet på Malmö Chokladfabrik, före detta Mazetti, den 18 oktober. Där kommer jag att vara!

Tips; hyr en juste våning i innerstaden och kräv återkommande service för ditt boende. Ty man ska ha lön för mödan och inte möda för lönen. Tjing.

Tips; se filmen Lords of Dogtown (Catherine Hardwicke/USA, 2005) som bjuder på en briljant rolltolkning av den numera framlidne Heath Ledger och fantastiskt njutningsfulla konster av gubbar på brädor.

Tips; tänd ett ljus för alla våra nära.

Tips; köp den ej. Bär den icke. Ty hybris är inget jag förordar eller vill insjukna i.

Tips; ta det lugnt. En sak åt gången är att rekommendera.

Tips; besök din farmor. Och glöm inte heller av att gratta Louise på namnsdagen i dag. Grattis! Läs mer om farmor Dagny i mitt tidigare inlägg, Farmor (klicka här).

Hej, Tovan! Jag vill komma till ungdomsgården direkt när ni öppnar i kväll för säsongen. Men jag måste vara barnvakt till lillsyrran i en halvtimma. Är det okej om jag tar med henne den lilla stunden? Snälla, jag vill inte missa någon tid på gården!

Tusen tack för det höga betyget, dylikt värmer en gårdsföreståndare.

Tips; välkommen till Sjöbo ungdomsgård som öppnar i kväll efter sommaruppehållet! Vi kommer att satsa ännu mer på musiken och livsfrågorna i höst.

”Placera ej tabletten i munnen. Upplöses i ett glas kroppstempererat vatten. Lägg därefter i dina löständer för rengöring över natten.”

Tips; sura inte på din älskling om han flinande vill kolla dina tänder. Förmodligen vill han bara försäkra sig om att de sitter säkert på plats. Le vackert tillbaka!

Tips; fira Madonnas femtioårsdag i dag. Grattis, Queen of Disco!