Min kompis S hade en sambo som hette Tore. Tore var inte riktigt som andra. Tore var lite speciell, brukade S säga. Vi andra, som inte var sambo med honom, sade som det var. Att Tore var skvatt galen. Fick han inte som han ville, visste man att något skulle hända. Om han inte själv fick välja maten, så åt han inget alls. Han kunde svälta sig själv i flera dagar, i väntan på sitt förväntade lyxkäk. Fick Tore inte gå på promenad, precis när han ville, blev han så arg att han direkt kissade på hallmattan. Men värst var nog Tores bilresor. Han avskydde nämligen dessa fordon. Faktumet till trots behövde Tore ibland åka på semester. Om man lyckades med bedriften att få in honom i en bil så vrålade, skrek och klöstes han hela vägen tills dess att destinationen var nådd. När han så äntligen var framme och fick kliva ur bilen, skakade han av utmattning. Det hände faktiskt att S lämnade Tore kvar på semesterorten – oftast Kvarnbacka – i flera veckor, bara för att han skulle slippa den där långa bilresan hem. Undra vem som led mest egentligen? Jag vet bara att vi alla saknar Tore. Du var världen underbaraste katt.
Tips; låt katten välja.

De senaste kommentarerna till mig