Min underbara lilla digitalkamera, av märket Olympus, har varit spårlöst försvunnen i närmare två månader. Jag har letat efter den överallt. Jag har varit på alla de ställen som jag vanligtvis brukar besöka, samt även lyckats pricka in Polisens hittegodsavdelnings öppettider. Allt utan något resultat. Så i går ringer min kompis S och berättar att hennes MP3-spelare har varit fösvunnen sedan en knapp vecka tillbaka. Hon var lika ledsen som jag över sin förlust. Men i dag, när jag passerade min fina lilla samling av ikoner, handstöpta ljus och kors – jag älskar kyrkor och brukar köpa med mig små minnen från mina kyrkobesök – så stannade jag upp och tittade på min vackra lilla Mariastatyett. Den kallas Maria Miraculosa och är den finaste gåva som jag fått av min prins. Plötsligt far tanken genom mitt huvud, varför har jag inte bett en bön om att finna kameran? Varefter jag kort ber. Tanke som därpå i nästa sekund far igenom mitt huvud är ”lampa”. Jag tittar i närmaste lampa, som för övrigt också är ett slags diodbelyst konstverk, och däri ligger min kamera! Jag blir fullständigt matt av glädje. Det hela tog några knappa sekunder från bön till svar. Kamerafodralet var vidbränt, men kameran fungerade perfekt. Och det är ju ändå innehållet som räknas, eller hur?

Tips; be en bön. Nu ska jag, med viss avgörande hjälp, försöka se till att S:s MP3-spelare återfinns.