Mördaren satt i det ensliga torpet och väntade på sina offer. Mordklädsen var, som sig bör, höga stövlar, lång rock och en sylvass machetekniv av stor modell. Det var bara hockeymasken som saknades – annars kunde man kunnat tro att det var Jason från Fredagen den 13:e–filmerna som uppstått från det döda, sittandes där i mörkret, påpassligt väntande. Men det här var mycket vidrigare än så. För det här var inte fiktion utan på riktigt. Två av offren hade redan fått plikta med sina liv och låg nu döda utanför torpet; en bryskt ihjälslagen, den andra fångad i den av vedersakaren listigt uppriggade fällan. Nu återstod bara resten. Dräparen var en, men offren många. Att det hela skulle kunna ta hela natten, eller kanske ännu längre, spelade inte mördaren någon som helst roll. Bara att det till fullo avklarades räknades för banemannen. För offren hade redan gnagt sönder allt av värde för mördaren. Och en söndergnagd soffa, tidigare ack så skön, är oförlåtligt. Eller hur!?
Tips; nästan alla medel är tillåtna i den stora jakten på mössen, även de fula knepen.
Mössen hemma hos oss gräver gångar i jorden i blomkrukorna på nätterna… Du är välkommen att fortsätta jakten i vårt hus när du vill 🙂
Kram!
pure evil…
Nej men vad läskigt. Vadan detta?