Så var alla trevliga festligheter över för den här gången. Bara att slå fast det faktum att min kommer att fullborda sin tjänst samma dag som jag själv kommer tillbaka från min trivsamma . Därförutom skall jag i morgon träffa hennes nya chef, som för övrigt också är min chef och som egentligen redan är hennes chef, men som nu bestämt att hon skall bli ny chef i Långt-bort-i-stan. Dessutom saknar jag den chef som hon efterträder, som i sin tur har blivit chef på en liten fjälltopp i norr. Låter det krångligt? Inte alls! Bara aningen vansinnigt, väldigt trist och avsevärt tråkigt. En sak är säker; jag kommer inte att le en endaste gång, när jag träffar de där cheferna i morgon. För jag är inte särskilt bra på att bära på falskt ansiktsutryck. Tyvärr. Lägg därtill till att jag har en korkad förmåga att ständigt säga vad jag tycker. Ingen bra kombination, faktiskt. Så nu överväger jag att lämna min på världens bästa – och tillika Sveriges äldsta — , för att göra människor lyckliga. Jag vill bli och dela ut till människor i behov!

; gör som jag – ät av god kvalitet och tipsa mig om en chokladfabrik som behöver en som förestår den. Pigga samtidigt upp dig med technicolorretrospektiv, ””.