I dag är det försoningsdagen. Ett mycket vackert ord, försoning, men ack så svårt att leva efter ibland. Just nu, kan jag ärligt säga, har jag försonat mig med det som en gång gjorde riktigt ont. Och det är i sanning befriande. Så till något som kan verka smått banalt, men som på samma gång är så obehagligt att jag aldrig kommer att nå försoning med dessa individer, än mindre förskona dem. Dagen till trots. Jag talar om mössen som ockuperat mitt torp, naturligtvis helt utan min tillåtelse. Hur vågar de? Dags för de små objudna gästerna att möta sin överman; hyresvärden Tovan.

Tips; förlåt så gott du kan. Skicka ett uppmuntrande SMS, ett brev, en blomma, ring eller besök någon som inte alls förväntar sig det. Försoningen kanske är något som är större än förlåtelsen, men man måste inte alltid kunna förlåta för att försonas.