I helgen åt jag världens godaste briani. Briani är en orientalisk risrätt med kyckling, små ljuvliga vitlöksköttbullar, nötter och mustiga kryddor. Ursprungligen kommer nog rätten från Indien, men för att den skall smaka himmelskt fulländat krävs att min bästa väninna N tillagar den. Hon och jag flyttade till Borås samtidigt. Nästan genast fann vi varandra och har sedan dess varit oskiljaktiga. Fast, om vi ska vara helt ärliga, var det nog våra män som först hittade varandra. Vi har samma intressen, familjesituation, drömmar, tro, och livsstil. Och vi har roligt när vi träffas. Vi äter, fikar, pratar, skrattar och gråter. Det finns nog inga som jag har gråtit så mycket tillsammans med. Samtidigt finns det en riktigt avgörande skillnad mellan oss, nämligen det faktum att jag flyttade till Borås av egen fri vilja, medan min väninna flydde från sitt älskade hemland Irak och världsstaden Bagdad. Hon är en kristen flykting som upplevt krigen på nära håll. Hon har upplevt exploderande bomber, missiler ovanför huvudet, försvunna och döda anhöriga, raserade livsverk. I hela sitt liv har hon levt under hot och förföljelse. Jag beundrar och respekterar denna modiga hjältinna som jag har den stora äran att räkna som min vän! N, jag önskar dig glädje, vila, fred och frihet!

Tips; läs mer om kvinnornas situation i Irak i GP, DN, Dagen eller på Röda Korsets webbplats.