Jag är så trött på ”big boobies, no brain”-mentalitetens rådande falskhet. Vilka problem har människan fått ärva och vilka har hon skapat själv? Måste skalpellen eller Botox–sprutorna fram för att hon skall bli nöjd med sig själv? Var har djupet och de existentiella frågorna tagit vägen? Jag mår illa över det myckna experimenterandet och karvandet i fullt friska och, åtminstone till synes, normalt skavanksmyckade människokropparna. Jag oroar mig över dess ytliga ideal. Hur kommer det att fortsätta? Guerlain–parfym för bebisar är sjukt!

Tips; vägra karva i din friska kropp, läs en bok av årets Dan Andersson–pristagare, Marcus Birro, i stället!