I lördags var det kändistätt på Liseberg. Jag var ju där. Och jag är ju ganska tät. Nå, skämt åsido. Två halvgalna män har denna lördag, med uppenbar och oönskad tydlighet, sprungit omkring med varsin kompakt videokamera, oavbrutet filmandes sina nära och kära, vilka glatt och ostört roat sig. Sådant tycker jag är lite pinsamt. Det mer pinsammare var att en av dem är min man. Nu är det ju förvisso så att han är både filmare och fotograf, så jag borde vara van. Men icke! Fotograf är till yrket tydligen också en kille som heter Bingo Rimér. Och han var den andra halvgalningen. Hur kan jag veta något så oerhört (o)viktigt som detta då? Jo, stora delar av vår egen film är – enligt vänner som tittat på bandet och har koll på sådana märkvärdigheter (förlåt!) – i bakgrunden helt besållad av en skuttande och raskt krängande Bingo. Fokusförflyttning således.

Tips; skäms inte över andras tokfilmande, det kan ju vara ett riktigt fett scoop när du väl kommer hem, för tänk om det hade varit Francesko Totti på bandet!