Det är pinsamt löjligt att erkänna detta, men jag är våldsamt kär! Jag går omkring och småler, längtar och trängtar. Nej, det är inte som vanligt; att jag har kärat ner mig i en tavla på en konstutställning, ett smycke, en bok, en ny italiensk salami, en ny person, eller något annat löjligt eller ytligt. Jag är helt enkelt råkär i drömprinsen, mannen i mitt liv, han som är borta från mig (puckat!), för att filma och fota kända och okända människor (ännu mer puckat!). Han som aldrig sover, ordsnoken, datornörden, demonregissören. Han som jag träffade i studentkorridoren för åtta år sedan! Efter att jag har varit trött på honom ett tag är jag helt plötsligt hur kär i honom som helst. Hur är det möjligt!?
Tips; gör som jag, fega inte ur, skriv ett kärleksbrev till någon som du tycker om.
Men det är så svårt att våga göra det…
Ja, jag vet! Det är sååå svårt. Men nå´t riktigt spännande kan ju faktiskt hända om man gör det. Chansa!
De är jätte svårt att göra de. Men jag förstår dig i känslan med att vara kär! Det är helt underbart!<3