Man vet snart inte vem som är bov eller polis längre. I en stökig krogkö omhändertar polisen två färska bovar. Bovarna gör motstånd genom att ”kraftigt kränga med överkroppen” samt, förmodligen, genom att säga en hel del fula ord om och till polismännen. Efter händelsen är bovarna mycket ångerfyllda. Förståligt eftersom bovarna aldrig tidigare varit bovar, eller någonsin varit i en liknande situation (upptuktelsen när bovarna kom hem var säkert också svidande och pinsam). Bovarna ber efter händelsen snällt farbror polisen om förlåtelse och ursäkt. Ursäkten godtages dock icke. Nej, poliserna vill ha pengar, mycket pengar! Tiotusen kronor vill de ha för att de blivit kränkta av bovarna. Jag undrar. Vad är poliserna ute efter? Har de månde valt polisyrket för att käna extra pengar på färska bovar? Är de giriga? Gjorde polismännen något fel i gripandet som måste döljas? Har dessa poliser valt fel yrke? Ville polisen var taskig? Men framför allt – var finns förlåtelsen? Missförstå mig rätt. Man får inte göra fula och dumma saker. Men om man gör något dumt och sedan ber om förlåtelse, bör man då inte bli förlåten, särskilt av polisen? Jag må vara naiv, men jag trodde att poliser var utbildade till att förstå skillnaderna mellan en hotsituation och en kränkning. Till bovarna vill jag säga — det är bra att be om förlåtelse. Till poliserna säger jag – ödmjukhet är klädsamt.

Tips; säg förlåt ofta och ge förlåtelse så ofta du bara orkar och kan. Det är inte lätt. Men det är förlösande.

Detta inlägg är även publicerat på intressant.se.