Ja, jag visste det, ni hade fel! Alla morgonpigga, frukostätande hurtbullar som skolsyster, syrran, mamma, farmor och Socialstyrelsen. Lyssna noga nu. Det är fel på er, inte på mig. Morgnar och frukostar är inte viktiga. Morgnar är skit. Och frukost smakar blä. Fast den smakar egentligen inte blä i sig, det är tiden då man oftast antas äta frukost som gör att den inte smakar bra. Nu kan jag dock upplysa er om att jag är helt normal och att det otvetydigt dessutom är bibliskt, förmodligen också biologiskt, helt i sin ordning. Redan i begynnelsen dissade Gud morgonen, precis som jag gör. Läs själva i Bibeln, Första moseboken, kapitel 1, vers 5: ”Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.” Gud hoppar helt enkelt över morgonen och börjar med kvällen. Och så fortsatte det för Gud i sex hela dagar. För mig är det fler dagar, typ sju gånger sjuttiosju. Men Gud han är softare än så, för på sjunde dagen struntade Gud i både morgon och kväll. Så långt har jag ännu inte kommit. Men angående morgnar är Gud och jag helt överens. Avgjort.

Tips; förklara gärna ovanstående väl dolda sanning för mig – och käka sedan frukost när du vill.

Detta inlägg är även publicerat på intressant.se.