En kille och tjej åker i en bil. Det är ruskigt väder. Bilen kör sakta på en enslig och slingrig skogsväg. Bilen letar sig fram mot ett ödsligt torp. Plötsligt stannar bilen tvärt. Det ligger ett stort träd vält över vägen. Det mörknar snabbt och den uppslupna stämningen är som bortblåst. Vad ska de göra? Vägen är för smal för att vända på och självklart kommer de att köra fast om de ens försöker. Killen kliver ur bilen för att kolla hur långt det är att promenera till torpet. Tjejen blåvägrar och sitter kvar. Killen försvinner ut i mörkret. Ett konstigt ljud hörs, sedan är allting bara tyst. Allt är nu helt kolsvart. Tjejen sitter frysande kvar i bilen och väntar. Efter 45 minuter kommer killen lufsande tillbaka. Skräckfyllt? Knappast! Men hur i hela världen kan det ta 45 minuter att gå 150 meter bort för att slå på elementen i vårt torp? Ja, jag erkänner, vi körde fast när vi sedan vände bilen på stigen.

Tips; sitt inte kvar i bilen, det är sååå tråkigt.