En gång hade jag världens mest rörliga secondhand-butik. Den gick upp och ner i ganska hög hastighet och stannade på respektive kunds egen våning. Det var fri hemkörning och allt var gratis. Detta tilldrog sig när jag under en kort tid bodde i ett sådant där åttavåningshus där ingen känner ingen. Där alla otrevligheter, och trevligheter också för den delen, sker bakom stängda och låsta dörrar. Ett anonymitetens högborg av, men inte för, människor. En dag när jag hade tröttnat på lite möbler och andra prylar, så ställde jag ut alltihop i den stora hissen tillsammans med en lapp där jag skrev: ”Var så god, tag vad du behöver”. Efter tre timmar var allting borta. Snacka om en snabb andrahandsbutik! Och nej, jag lovar att det inte var fastighetsskötaren som fört bort sakerna, för någon sådan såg man aldrig någonsin till. Nu kanske ni undrar varför jag gjorde detta. Ja, gissa! Därför att jag ville dela med mig? Eller för att jag var slö? Eller för att jag är en nörd? Eller kanske allt på en gång? Hur som helst så har jag lämnat efter mig några minnen – där i det anonyma åttavåningshust.

Tips; dela med dig av ditt överflöd.