En person i 40- till 60-årsåldern – som med stolthet i rösten säger att hon känner sig som 17 år, eller att man inte är äldre än man känner sig – måste vara glömsk, obegåvad eller sent utvecklad. Det är ett hån mot alla 17-åringar. Kommer personen i fråga ens ihåg sin egen 17-årsdag? Åldern är faktisk, inte något man känner för. Och om man går omkring i 50-årsåldern och känner sig som 17 år, då snackar vi om en oroande sen utveckling; ett solklart fall för vården. Eller kan det vara så enkelt som att personen i fråga bara lider av en helt vanlig åldersnoja?

Tips; sno inte någon annans ålder, bli polare med din egen.